peelgirl

nu börjar tankarna flöda kring den där sporten där man sparkar på en rund boll. jag har kommit fram till att det var hösten tvåtusenfem som jag ställde skorna på hyllan. då hade jag egentligen varit less hela säsongen. men jag ställde upp för laget så att säga. kan ju inte påstå att det var en rolig sista säsong, då tränarna ville att jag skulle vara med bara för att det var ganska ont om folk, så jag behövdes på matcherna. men då fick jag ju vara bänkvärmare istället, eftersom de inte tyckte att det var rätt att ha med mig i startelvan när jag inte ens ville spela. så jag kan ju inte påstå att det gav mig mer motivation av att sitta på bänken och få göra lite inhopp. men hur som helst så har det i alla fall på sista tidan ryckt lite i benen. jag tror att det är dags att ta steget och våga köra igen. men jag väntar på att korna ska gå ut på grönbete först. för jag vill inte påstå att grus känns så lockande. till saken hör också att nu känner jag knappt några som spelar längre, och det är en annan tränare - jag vet att jag är feg. plus att de nu mer är farmalag till det där laget ute i buschen som skrämmer mig. åh herregud, jag tror någon måste pusha mig lite.