why can't we be satisfied with what we got?
det där med att vilja ha en pojk- eller flickvän är en saga för sig. jag var och hälsade på en vän i helgen och när jag gick omkring på staden tyckte jag att jag såg par överallt. de gick hand i hand och var så snuttipluttiga. så fort jag såg en kille som såg någorlunda bra ut, ja då dök det naturligtvis upp en flickvän vid hans sida på tre röda. när jag sa det till min kompis, kunde hon inte hålla med. då kom vi in på en sak som de hade läst ganska mycket om på sjuksköterskelinjen, och det var att man ser det som man själv vill ha. när man är singel och jättegärna vill ha en pojkvän, ja då ser man par överallt, är man barnlös och vill ha barn, då ser man nyblivna mammor överallt, osv osv. även fast det med största sannolikhet varken är mer eller mindre än vanligt. men man har ett sådant sug inom sig efter det där speciella, så man tycker att alla andra verkar få den lyckan, men inte en själv och så mår man ännu sämre. men det är ju faktiskt så, att det är när man letar och försöker, som man aldrig hittar det man vill ha. det är istället när man sitter på en parkbänk i solen som drömprinsen kliver in i ens liv.
Frågan är väl egentligen vad som är viktigast?
ja det vet jag väl. men just för stunden var det just det. men jag vet ju att det är DU som är viktigast iaf så.
sv: ja :/ men så kan det gå.
